”En revision innebär en oberoende granskning av en förenings årsredovisning, bokföring och förvaltning som leder till slutsatser som rapporteras i form av uttalanden. Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver.”

”Genom granskningen skaffar sig revisorn tillräckliga och ändamålsenliga revisionsbevis för att kunna dra slutsatser för sin rapportering. Det sker genom att revisorn med en professionellt ifrågasättande attityd skaffar sig en egen uppfattning om de förhållanden som redovisas i årsredovisningen och bokföringen.”

Revisionens grundpelare

---

I vissa sammanhang talar man om att revisionens tre grundpelare är oberoende, tystnadsplikt och kompetens.

Oberoende är en förutsättning för tilltro till revisorns uttalande. Revisorn ska inte stå i beroendeställning till någon av intressenterna i en organisation som granskas eller själv ha väsentliga ekonomiska intressen som påverkas av utfallet av revisionen. Finns det tvivel på revisorns oberoende minskar värdet av revisionen.

Tystnadsplikt är ofta en förutsättning för att revisionen ska kunna genomföras. Revisorn ska beredas tillgång till all information som behövs för att kunna utföra granskningen. Känslig information får då inte yppas till utomstående. Finns tvivel på revisorns tystnad kommer inte all information att lämnas ut vilket även det minskar värdet av revisionen.

Kompetens krävs av revisorn för att kunna dra korrekta slutsatser av den tillgängliga informationen. Revisorn måste dels vara kunnig i regelverksfrågor som redovisningsregler och skattelagstiftning men även behärska verktyg för att kunna testa och analysera tillgänglig information.

Formellt har verksamhetsrevisorn kallats för lekmannarevisor eftersom man varken är utbildad, auktoriserad eller godkänd att vara revisor för ett större företag eller ekonomisk förening. Från och med 2009 får dock ekonomiska föreningar använda sig av en verksamhetsrevisor så länge som de inte uppfyller något av följande krav från Lag (1987:667) om ekonomiska föreningar.

• antalet anställda överstiger 50
• balansomslutningen överstiger 25 miljoner kronor
• nettoomsättningen överstiger 50 miljoner kronor

För mig är det inte ens i riskzonen eftersom jag enbart godtar förtroendeuppdrag för mindre föreningar varav de flesta är ideella och till stor del lever på bidrag.

Jag anser att för att bli en bra verksamhetsrevisor behöver man visserligen insikt i hur en bokföring görs och vilka lagar samt regler som gäller, men det är också viktigt att följa med i verksamheten och våga ifrågasätta beslut. Som verksamhetsrevisor får man ibland vara rådgivande, både till styrelsen och till enskilda och man måste då se till att formulera sig på ett professionellt sätt för även om man inte är ansvarig för styrelsens beslut är man fortfarande ansvarig för det man gör som revisor. God revisionssed innebär också att man ska agera opartiskt och inte prata med utomstående om det man har fått reda på under revisionen.

Jag brukar försöka följa verksamheten under hela året, och kan jag få löpande tillgång till styrelseprotokoll läser jag dem också löpande. När jag gör själva granskningen av årsbokslutet brukar jag också utgå från protokollen, för att se till att besluten stämmer överens med det som faktiskt har gjorts. Protokollen anser jag är det viktigaste dokumentet för att förstå styrelsens arbete under året och det hjälper. Utifrån det som står i protokollen går jag på den ekonomiska redovisningen och verifikat/kvitton för att se att beslut verkställs på ett rimligt sätt. Jag använder naturligtvis stadgar, lagar, regler samt årsmötets protokoll för att se till att beslut är rimliga.

Avslutningsvis går jag igenom verksamhetsplan, verksamhetsberättelse och ekonomisk berättelse för verksamhetsåret för att se att det som planerats har genomförts och att styrelsens beskrivning av årets verksamhet stämmer överens med det man själv läst i protokoll och redovisning.

De frågetecken som finns får styrelsen förklara, oavsett om det är saknade styrelseprotokoll eller verifikat. Går det inte att ge en rimlig förklaring till en fråga får man ta ställning till om det kan anses vara brottsligt förfarande, eller om det är något som styrelsen kan lära sig av. Utifrån granskningen avgör man om man ska rekommendera ansvarsfrihet eller ej.

Att inte rekommendera ansvarsfrihet innebär att man anser att en styrelseledamot (eller hela styrelsen) har gjort något brottsligt oavsett om det är redovisningen som är felaktig, om det är pengar som har försingrats eller om det är någon som har missbrukat föreningens förtroende. Det innebär också att man har underlag till en polisanmälan.

Följande är en enkel checklista för vad jag går igenom vid en revision.

• Lagen (särskilt föreningslag och bokföringslag), samt föreningens stadgar ska följas.
• Årsmötesbeslut följs och uppdrag har genomförts.
• Verksamhetsplan har följts (eller det finns rimliga skäl till undantag) och finns återberättad i verksamhetsberättelsen.
• Medlemsmatrikeln är uppdaterad och alla medlemmar har nåtts av kallelser.
• Verksamhetsberättelsen berättar om hur antalet medlemmar har förändrats under året.
• Är styrelseprotokollen lätta att följa, går det att se hur beslut tas, är alla styrelsemedlemmar aktiva osv.
• Stämmer ekonomi-utdrag, och handkassor, den ekonomiska redovisningen?
• Har styrelsen skött betalning av räkningar, särskilt viktiga sådana?
• Har verksamheten hanteras bra?

Revisionsberättelsen tar upp sådan kritik som föreningsstämman/årsmötet behöver känna till för att kunna ta beslut om ansvarsfrihet, men framförallt står det om man anser att bokföringen har gjorts på rätt sätt och redovisningen motsvarar verkligheten, samt om man rekommenderar ansvarsfrihet. Jag ser ibland till att ge styrelsen ett separat dokument som tar upp övrig kritik så att styrelsen kan rätta till det under nästkommande verksamhetsår.

Har jag möjligheten gör jag också gärna en halvårsrevision som innebär att jag granskar alla tillgängliga underlag och författar ett något mer kritiskt dokument åt styrelsen som de då har ett halvår på sig att rätta till.

Som verksamhetsrevisor är det bra att känna till att man inte är ansvarig för styrelsens redovisning eller berättelser, men man är ansvarig för sin granskning och de uttalande man gör som revisor oavsett om det är råd eller rekommendationer.

Beroende på hur stor föreningen är, hur lång historik föreningen har och hur stora krav som ställs på föreningen (från bidragsgivare och externa avtalspartners) påverkar det hur omfattande redovisning man gör. För en mindre kompisförening behöver man inte granska varje fikakvitto medan för en förening som omsätter någon miljon kronor per år behöver man granska både kontinuiteten i besluten och oväntade utgifter.

Intressant?