Jag kom till Sverige igår morse och ankom till Stockholm igår kväll. Sömnen hade nog inte riktigt varit tillräckligt så idag vaknade jag ungefär en timma senare än vad jag hade planerat för. Så jag hoppade över Vänsterpartiets frukostmöte om Datalagringsdirektivet och tog mig direkt till de rättsliga förhandlingarna gällande tunnelbaneincidenten som är mest känt som #gategate.

Tyvärr tog jag mig först till Svea Hovrätt (hjärnsläpp) och sedan skickade Google Maps mig till helt fel plats (nere vid stranden på kungsholmen istället för vid rådhuset), så det blev inte heller så direkt som jag hade tänkt. Förmiddagen gick till att gå runt kungsholmen men då det verkligen börjar bli vårväder så gråter jag inte alltförmycket för det. Sent om sider kom jag till rättegången där förhöret mot Jesper höll på. Jag träffade på Jonathan Rieder Lundkvist som var på frukostmötet och blev snabbt insatt i vad jag hade missat både vid frukosten och i rättegången.

Min direkta reaktion på dagens förhandling är att det är tre olika berättelser som förs fram. Jag hade förväntat mig att det skulle vara två, jespers och poliserna, men det är tydligt att poliserna hade två i vissa delar skilda uppfattningar om vad som hänt. Jovisst angav båda poliserna att de inte ifrågasätter sin kollega, men det var vid flera tillfällen som det var olikheter i beskrivningarna.

Jag kommer att kalla poliserna för Polis1 och Polis2, för även om jag tidigare angett dem vid namn så spelar det egentligen ingen roll förrän det blir dom. Polis1 är den polis som inledde samtal med Jesper och Polis2 är den längre polisen som bryskt tog över samtalet samt förde in Jesper mot väggen.

Ett exempel: Jesper anger att han och Polis1 samtalade samt till och med skämtade med varandra när Polis2 plötsligt förde honom mot väggen samt tog mobiltelefonen. Polis1 anger att han och Jesper förde ett samtal men att han kände sig utsatt eftersom Jesper filmade honom. Polis1 kollade dock ner och såg aldrig att Polis2 tänkte föra Jesper till det undanskymda hörnet (som bara var 1-1,5 meter bort) och blev överraskad när Polis2 faktiskt gjorde det. Polis2 anger att både han och Polis1 flera gånger påtalade att Jesper skulle sluta fotografera/filma samt hävdade att han ”använde rösten” först för att det var så polisutbildningen hade lärt honom.

Ett annat exempel:
Jesper anger att han fick mobiltelefonen tillbaka av Polis2, alltså att Polis1 aldrig höll i mobiltelefonen. Polis1 anger att han fick telefon, kreditkort, idkort, en tjuga samt någon biljett av Polis2 och att han direkt efter reflektion vad det var gav allting tillbaka till Jesper. Polis2 hävdar att han gav allt förutom idkort och telefon till Polis1, samtidigt som (eller i anslutning till att) han antecknade uppgifterna från idkortet samt ringde polisradion för att kolla upp Jesper.

Det kommer att bli intressant att följa rättegångens andra dag på fredag.

Nu ska jag stressa iväg till Netopias samtal med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth om den digitala kulturpolitiken.

Pingat på Intressant.