Sverigedemokraterna är jätteintressant för mig som är med i Piratpartiet. Det är ju i hög grad ett missnöjesparti liknande exempelvis Ny Demokrati, fast med fokus uteslutande på invandringspolitiken då såklart.

Under året har vi hört massor om tomma platser, om valda representanter som har hoppat av, om intern kritik mot ledningen och om hur SD inte får spela i något lag. Det är nog ett bra exempel på hur etablerade partier hanterar nykomlingar och faktiskt ett mycket dåligt föredöme av Sveriges riksdag.

När det gäller talet Jimmie Åkessons tal är jag dock rätt missnöjd. Jimmie sammanfattade vad de påverkat och där fanns det knappast något om invandringen med. Inte för att jag är överens med SD om deras invandringspolitik eftersom den är helt uppåt väggarna, utan för att väljarna valde in SD för att de skulle röra runt i den politiska röran. SDs valfråga var just invandringsfrågan, men de har inte gjort något alls.

De tog som vanligt upp vad de ville göra när det gäller invandringen, och använde fina ord som välfärd och solidaritet. Jimmie hävdar att Sverige har varit homogent, och där tror jag nog att historieböcker på gymnasienivå skulle vara en värdefull kunskapskälla för det stämmer inte. Sverigedemokraterna använder också ord som assimilering, ungefär som ett mantra ”You will be assimilated”. Tråkigt, men det är samtidigt ett bra retoriskt knep för de som inte kan retorik.

En oväntad fördel av att Sverigedemokraterna har fått en egen dag under Almedalsveckan är att man inte springer på dem överallt. Det är faktiskt rätt skönt, även om jag gärna bemöter deras trasiga argumentation.