Säkerhet är ett komplicerat område. För väldigt många personer är Internet-säkerhet blockeringar och övervakning. De som använder blockeringar och övervakning ger olika skäl, alltifrån att man behöver skydda datorerna till att man inte kan lita på sina anställda. Det gäller företag, kommuner och ibland även ideella organisationer.

En kompis som jobbade med IT-säkerhet hos Securitas berättade för mig att han ofta var ute på företag som hade gedigen IT-policy gällande datoranvändandet, exempelvis att lösenordet skulle bytas varje månad och att det skulle innehålla specialtecken, bokstäver (både gemener och versaler) och siffror, samt att han ofta hittade lösenord i anslutning till datorn.

När något användningskrav blir ett hinder ser den anställde till att gå runt problemet, för man vill ju fortfarande göra ett bra jobb. Man är mål-fokuserad på att göra det jobb man är anställd för.

För mig är säkerhet ett kontinuerligt arbete, en strävan att göra det omöjliga. Jag anser att varje fast säkerhetsåtgärd är en falsk trygghet. Så vitt jag vet är brandväggar ett direkt säkerhetsproblem, just på grund av att man tror sig vara helt skyddad från någon viss sorts problem och glömmer att granska och utveckla, man glömmer att man fortfarande behöver hålla sig uppdaterad. Brandväggen är inte ett säkerhetsverktyg.

Samma sak gäller säkerhet inom andra områden. Flygplatssäkerhet är för mig en sådan fast säkerhetsåtgärd som inte direkt kan skydda något. De begränsningar, exempelvis gällande mängden vätska per behållare, gäller för specifika säkerhetsproblem som jag anser inte längre finns. Det går hur enkelt som helst, om man är lite kreativ, att dela upp en större mängd vätska i flera olika mindre behållare. Dessutom om de skulle hitta en explosiv vätska och slänger den i avfallsbehållaren, skulle inte det riskera att få hela behållaren att explodera mitt bland folkmassan i kön?

En åtgärd som ofta anses som preventiv terroristbekämpning är exempelvis Englands övervakning, som jag anser enbart kan göra vanliga människor till misstänkt kriminella och helt missar målfokuserade brottslingar exempelvis terrorister.

Bruce Schneider skrev nyligen följande för CNN bland annat

---

Terrorism is rare, far rarer than many people think. It’s rare because very few people want to commit acts of terrorism, and executing a terrorist plot is much harder than television makes it appear.

…

The best defenses against terrorism are largely invisible: investigation, intelligence, and emergency response. But even these are less effective at keeping us safe than our social and political policies, both at home and abroad. However, our elected leaders don’t think this way: They are far more likely to implement security theater against movie-plot threats.

…

Our current response to terrorism is a form of ”magical thinking.” It relies on the idea that we can somehow make ourselves safer by protecting against what the terrorists happened to do last time.

Samma erfarenheter har jag från just IT-säkerhet. IT-brottslighet är vanligt förekommande idag, men det sker väldigt sällan för ett enskilt mål. Vi läser ofta om terrorism, men 9/11 hände för 8 år sedan.

Fasta säkerhetsmetoder är mer ett hinder för vanliga människor än ett skydd för något alls. Det är bara upplevd säkerhet som ger falsk trygghet.

Schneider skriver vidare att terrorism-angrepp inte kan ändra vår livstil, det är bara hur vi som samhälle agerar som kan påverka det.
Genom att vi kringgår våra egna lagar och allmänt sprider rädsla för terrorism och exempelvis pedofili ändras personers beteende. Vi blir övervakade för vår egen säkerhets skull. Vi måste vara försiktiga med vad vi kommunicerar, för det kan vara det FRA letar efter.

---

Det vi måste fokusera på är att ta reda på varför det är enklare för terroristorganisationer att rekrytera ingenjörer på universitet. Vi måste tidigt få reda på vad dessa människor tycker är fel, innan de är så hjärntvättade att de går och gör något dumt.

Vi måste fokusera på problemet och inte enbart hindra symptomet.

Vi måste finnas med där självmordsbombare rekryteras. Vi måste arbeta för en global kommunikation och ett globalt stöd för samarbete. Ingenting löses av att USA bombar ytterligare ett land.

---

Det här blir mitt sista blogg-inlägg för 2009. Det har inte riktigt varit det bästa året för integriteten, men åtminstone har diskussionen inte tystats. Jag ser fram emot 2010 som det året då integriteten får talan och Piratpartiet kommer in i riksdagen.

Gott nytt 2010