När argumenten tar slut kommer våldet och hoten fram. Jag blev nästan utsatt för fysiskt våld en gång i Uppsala för över tio år sedan när jag diskuterade bibeln med några yngre personer från Livets Ord och helt enkelt kunde underlaget bättre, men våld kan även vara insinuerande och psykiskt.

Om någon anger att det du uttrycker, eller tycker, är odemokratiskt är det just sådant psykiskt våld då det har en negativ innebörd för en person som är uppväxt i demokrati och trivs i ett demokratiskt samhälle. Genom att formulera något som odemokratiskt försöker man utesluta den personen från gemenskapen och få den att känna sig utanför. Istället för att argumentera med argument för sin sak angriper man personen på det känslomässiga planet.

Liknande gäller om man exempelvis kallar någon för inkompetent eller dum, eller för övrigt gör orelaterade referenser till nazism och Hitler. Det är inte något argument för att det som uttryckt är fel och det kommer absolut inte göra det enklare att kommunicera. Det är då jag kliver ur diskussionen, för då finns det inte längre någon vilja att diskutera.

Ett alldeles för vanligt sätt att argumentera är att angripa på det känslomässiga planet istället för att övertyga med faktiska argument. Det är enklare både att formulera och att vinna diskussioner.

Fundera över vilka argument politikerna använde. Om någon nämner cyberterrorism eller barnporr på Internet bör du fundera på vilket faktaunderlag de använder, eller om de bara spelar på din rädsla.