Höger- och vänsterskalan är i många avseenden en förlegad syn på det politiska systemet. Det är inte så enkelt att avgöra vilka förändringar en person eftersträvar genom att se var de sätter sig i en sal med människor. På samma sätt kan man heller inte säga att individualism motverkas av kollektivism eftersom olika former av individualistiska möjligheter skapas av kollektivt samarbete. I ett modernt samhälle gäller snarare att alla aspekter måste tas hänsyn till. Och en grundläggande trygghet är bra oavsett om samhället drivs av kommersialism eller en överstatlig socialism.
Jag skriver idag på newsmill om Kollektivets påverkan på individualismen (ja newsmill-artikeln är felstavad) utifrån den artikel som jag, Klara, Johanna och Tomas skrev häromdagen om att det är dags att nedvärdera lönearbetet och införa medborgarlön.
Arbetslinjen har fungerat hyffsat i många avseenden. Det är enkelt att säga att om de flesta är sysselsatta med lönearbete utvecklar konsumtionen samhället. Det var också mycket sant under industriualismen där många fick jobb som inte krävde mer en grundläggande skolgång. Men industrialismen gav upphov till facken som motsatte sig att ett fåtal skulle tjäna på att flertalet slet hund för dem. Det i sin tur gav upphov till att industrin automatiserades, och färre jobb behövdes. Ja kanske inte direkt då, men du förstår vart jag vill komma. I och med att samhället utvecklades, tog man bort möjligheten för att alla ska kunna jobba.
Emma frågade 2007 om man verkligen måste förvärvsarbeta och skrev bland annat ”Är det ett självändamål att propagera att alla måste förvärvsarbeta? Behöver framtida ekonomier verkligen dagens förutsättningar för att klara sig? Eller ska man sikta på något annat?”. Klara frågade 2008 varför ingen ifrågasätter arbetslinjen och skrev bland annat ”Från borgarhåll från vänsterhåll, från liberalt håll, från alla håll hörs olika teman på varför man ska arbeta. Utan hänsyn till att sämhället förändrats, att våra resurser gör att vi kanske kan klara oss på mycket mindre arbete än tidigare. Utan hänsyn till vad det gör med våra kroppar och våra psyken. Vi bara ska, så enkelt är det bara.”.
Det finns många som anser att ett samhälle med medborgarlön skulle bestå av latmaskar som inte skulle vilja jobba, men fundera lite på din egen situation. Löser verkligen jobbet alla problem? Jobbar du verkligen enbart för lön? Visst lönen gör att du har råd att leva, men jag är övertygad om att så länge du får tillräckligt med pengar för att slippa oroa dig över månadens räkningar bryr du dig snarare om att du frihet att själv styra ditt liv och organisera din arbetsdag inom givna tydliga ramar, att du arbetar med det du är intresserad av och har möjlighet att vara bra på (eller som jag brukar kalla det, att du får uppskattning för det du gör) samt att det finns en mening med det du gör. Om man enbart arbetar för lönen skulle man inte bry sig om de andra faktorerna, och det är vad arbetslinjen går ut på. Övriga faktorer får man om man har tur, men det är viktigare att man har lön enligt arbetslinjen. Att det är just de tre uppradade faktorerna (självständighet, färdighet samt mening) som massor av forskning visar ger personlig tillfredställelse och högre effektivitet på arbetsplatsen spelar ingen som helst roll för arbetslinjen. Det finns också de som hävdar att alla vill betala mindre skatt och få allt gratis, men det är en grov överdrift. Tydligen är snarare större delen av befolkningen villig att betala mer i skatt för vettiga kostnadsområden.
Filosofen Eric Fromm ansåg att alla människor bestod av två fokuseringar, ägande/kontrollerande och varande/upplevande. Den som är mer fokuserad på ägande/kontrollerande samlar på sig saker, mark och även människor. Den som är mer fokuserad på varande/upplevande söker utbyte, engagemang och gemenskap med andra. Eric Fromm förutspådde också att samhället framöver skulle fokusera på ägande och att en kultur driven av kommersialism är genomsyrad av ägande/kontrollerande med därtill tillhörande känsla av tomhet.
Flera har hört av sig för att ta reda på om Piratpartiet kommer att driva frågan om medborgarlön, och mitt svar är alltid att Piratpartiet inte har tagit ställning i frågan om medborgarlön. Jag anser visserligen att det går att se möjligheten för ett sådant system utifrån våra kärnfrågor, bland annat genom att, medborgarlön kan skapa en grundläggande trygghet utan onödig övervakning (INTEGRITET), medborgarlön kan uppmuntra kreativitet genom minskat tvång (KULTUR) samt medborgarlön ger möjlighet för livslångt lärande och deltagande i kunskapssamhället (KUNSKAP).
Pingat på Intressant.
8 svar till “Medborgarlön: kollektivism och individualism i samverkan”
[…] This post was mentioned on Twitter by Klara Tovhult and Arbetslinjen, Emil Isberg. Emil Isberg said: Noterat: Medborgarlön: kollektivism och individualism i samverkan – http://tinyurl.com/255v4v5 #fb […]
<3 klockrent
medborgarlön?
Få betalt för att klia sig i baken i soffan och surfa på Facebook??
Oj var skriver jag på, och hur mycket får man?=)
( ”nån annan” betalar givetvis )
Nu handlar naturligtvis inte medborgarlön mer om att få betalt för att klia sig i baken i soffan eller surfa på Facebook än dagens löne- och bidragsystem, och tar du mer än två minuter på dig att läsa på gällande just medborgarlön så inser du det nog också.
”nån annan” betalar redan för ditt liv, genom barnbidrag, vab, fri sjukvård, högkostnadsskydd, akassa och bostadsbidrag. Det går också stora pengar till administration till dessa ofta behovsprövade bidrag och ekonomiska stöd.
Som jag skrivit borde medborgarlönen motsvara existensminimum och baseras på basbeloppet. Det innebär att man knappast får råd till att göra några mer lyxiga utsvävningar. Men jovisst kan du slösa bort din tid genom att sitta på facebook oavsett om du har riktig lön eller lever på grundläggande medborgarlön. Kör du en sådan argumentation behöver du ju inga bättre argument. 🙂
Många av de som idag lönearbetar sitter i själva verket stora delar av sin arbetstid och kliar sig i baken och surfar på Facebook, men de sitter inte hemma i soffan utan på kontorsstolen. Frågan är vad det gör för skillnad, egentligen. Det gör individen mindre fri, förstås, att vara fastlåst vid skrivbordet på arbetsplatsen.
Jag tror att människan blir passiv just av den samhällsform vi har idag, där allt mer eller mindre kretsar kring arbetslinjen, och där du lever i UTANFÖRSKAP om du inget lönearbete har. Som det fina Youtube-klippet visar så finns det dock andra saker som driver oss…
alltså är det money for nothing?
passar bra med pp´s filosofi om musik och film for nothing.
*suck..faktiskt tappar man lusten att kämpa sig upp på morgonen kl 6 , gräva fram bilen snigla til jobbet innan 8 och arbeta fram till 17.
När det finns folk som DU som verkligen anser att dom skall ha..ha ha!!! som hungriga fågelungar
Jag tillhör tyvärr inte de som vill ha, utan de som vill ge. Jag anser att jag bidrar till välfärdssamhället redan nu, och kan alltså tänka mig att bidra även till medborgarlön. Jag är fullt arbetsför idag och har helt återhämtat mig från när jag jobbade sönder mig för några år sedan. Jag ligger alltså inte samhället till last på annat sätt än övriga arbetstagare.
Dessutom försöker jag bidra till att samhället blir bättre för samtliga medborgare och inte bara de som kan bidra till den ekonomiska stabiliteten just nu.
Många av de som idag lönearbetar sitter i själva verket stora delar av sin arbetstid och kliar sig i baken och surfar på Facebook, men de sitter inte hemma i soffan utan på kontorsstolen. Frågan är vad det gör för skillnad, egentligen. Det gör individen mindre fri, förstås, att vara fastlåst vid skrivbordet på arbetsplatsen. Jag tror att människan blir passiv just av den samhällsform vi har idag, där allt mer eller mindre kretsar kring arbetslinjen, och där du lever i UTANFÖRSKAP om du inget lönearbete har. Som det fina Youtube-klippet visar så finns det dock andra saker som driver oss…