Neste vill hindra exemplarframställning av hemsida


Greenpeace och Neste Oil är oense om miljödiselns miljöpåverkan, så Neste stämmer webbhotellet Loopia för medhjälp till upphovsrättsintrång.

Neste börjar med att kräva att domstolen ska förbjuda Loopia att medverka till exemplarframställning. Implicit är det en anklagelse att Greenpeace genom nestespoil.com begår exemplarframställning av Nestes hemsida 2011.nesteoil.com samt att 2011.nesteoil.com alltså i sin helhet har verkshöjd.

Det är första gången för mig att höra om exemplarframställning av hemsida. Begreppet exemplarframställning brukar normalt användas när exempelvis bilder har laddats ner från en plats och laddats upp på den egna hemsidan (eller användas i annat sammanhang) utan tillstånd från upphovsrättsinnehavaren. Normalt webbsurfande anses normalt inte vara exemplarframställning. Det finns ett fall där länkning till en webbsändning räknades som exemplarframställning, men det var eftersom ursprungssidan inte var tillgänglig för allmänheten (lösenordsskyddad eller på annat sätt begränsad så att inte vem som helst kunde ta del av informationen). Exemplarframställning kräver naturligtvis att de mest grundläggande kraven om upphovsrätt är uppfyllda.

Ett alster måste vara originellt med en personlig och säregen prägel för att omfattas av verkshöjd, och ju högre originalitet, desto starkare blir skyddet.

”Man tittar både på ett verks yttre och inre form när man avgör om det rör sig om plagiering. Plagiat blir det först när både det rent visuella och själva idén med dess innebörd är väldigt lika originalet. Det är med andra ord en komplex bedömning där flera faktorer avgör om det rör sig om intrång.” anger Christina Nylander i Cap&Designs artikel om plagiat.

En bedömning av verkshöjd baserar sig på granskning av verkets särprägel och originalitet, inte dess eventuella kvalitet eller hur mycket det kostat att ta fram verket. Hur mycket pengar Neste Oil har slösat på hemsidan har därför ingen som helst relevans till huruvida hemsidan har verkshöjd eller ej. Som ni kan se på 2011.nesteoil.com är det en hemsida som är skapat av programet Crasmanager CMS och baserad på flera komponenter med öppen källkod däribland jQuery och jQuery-UI. Neste hävdar dessutom att funktionen för att bläddra fram bilder, carousel, är något som de har upphovsrätt till och är en del i intrånget som Greenpeace har gjort, trots att de använder färdiga komponenter för det. Det finns inget unikt gällande font-val eller något utöver vilka bilder som används samt placeringen av texten. Verkshöjden kan därför knappast anses vara särskilt hög.

Om man jämför hemsidan med Greenpeace-sidan som Loopia tillhandahöll ser man en visuell liknelse med tydliga skillnader när det gäller innehåll och innebördens idé. Min lekmanna-bedömning är därför att det inte går att hävda exemplarframställning, eller främjande av exemplarframställning, utifrån just normala tolkningen av begreppet exemplarframställning.

Notera dock att endast domstol kan avgöra huruvida ett verk har tillräcklig verkshöjd för att åtnjuta upphovsrättsligt skydd och eftersom det är väldigt ovanligt att tvister går så långt att en domstol behöver göra ett avgörande av verkshöjd saknas det bra underlag för hur man ska bedömma sådana fall.

Nu har jag inte läst de bilagor som Neste har skickat in till tingsrätten, men jag misstänker att bilaga 1 är skärmdump från 2011.nesteoil.com som i sig inte ger ett underlag för bedömning av verkshöjden eftersom det inte är tydligt vad som är eget sammanställt verk och vad som är de ingående delarna från andras verk. Exempelvis hävdar Neste att de har upphovsrätt till sättet att bläddra fram bilder, carousel, troligtvis utan att styrka detta.

 


9 svar till “Neste vill hindra exemplarframställning av hemsida”

  1. Har Greenpeace också använt verktyget Crasmanager CMS för att skapa nestespoil.com, eller har man utgått från den kod som hämtats från 2011.nesteoil.com och bara modifierat den för hand? Förutsatt att denna kod (till skillnad från webbsidans normala utseende i en webbläsare) uppnår verkshöjd, så kan tillvägagångssättet avgöra huruvida ett intrång föreligger eller ej.

    I båda dessa fall gäller dock att det inte är Neste Oil som innehar ensamrätten till koden, utan upphovsmännen bakom Crasmanager CMS. Att de senare har utnyttjat öppen källkod innebär inte att vare sig komponenterna eller helheten saknar verkshöjd, utan bara att det blir någon annan som dikterar licensvillkoren. Det är i sin tur helt avgörande för domstolen, eftersom Neste Oil knappast har fått i uppdrag att föra någon utomstående programmerares talan.

    Vad som däremot kan antingen ha eller sakna verkshöjd är Neste Oils tillägg till grundkomponenterna från Crasmanager CMS, antingen detta tillägg består i annan programkod eller i ett specifikt utseende hos webbplatsen. I och med att det som gör 2011.nesteoil.com unik i första hand är bilder och text, inte layout, så tvivlar jag liksom du på att detta eventuella tillägg uppnår verkshöjd. Antalet bilder och storleken på dessa är enkla skalära parametrar som absolut inte kan räcka för att erkännas som ett ”verk”.

    Frågan om exemplarframställning är dock frikopplad från både frågan om vem som är rättighetsinnehavare och frågan om verkshöjd. Exemplarframställning sker när man skapar en ny, bestående kopia av något, och huruvida den är tillåten eller ej avgörs sedan av andra omständigheter. Ett alternativ till exemplarframställning är tillgängliggörande, vilket täcker in alla de fall när man låter en annan part ta del av ett verk utan att nödvändigtvis skapa något nytt exemplar, såsom när ett musikstycke spelas i radio eller en webbsida överförs via Internet.

    I detta sammanhang kan vi påminna oss om att just anklagelsen om medhjälp till exemplarframställning ströks i ett tidigt skede av TPB-rättegången, antagligen för att det torde ha blivit väldigt svårt för åklagaren att hävda att någon (olovlig) exemplarframställning verkligen ägt rum, och han därför nöjde sig med att hävda medhjälp till tillgängliggörande.

    Greenpeace har rimligen framställt egna exemplar av 2011.nesteoil.com i avsikt att bearbeta materialet, men detta skedde innan nestespoil.com lades upp, och framför allt har Loopia ingen del i det. Loopia har på uppdrag av Greenpeace framställt exemplar av resultatet av bearbetningen på sina servrar för att tillgängliggöra det via Internet. Frågan om vem av parterna i ett avtalsförhållande mellan en tjänsteleverantör och en beställare som är huvudgärningsman och vem som är antingen medhjälpare eller anstiftare bör ha avgjorts för länge sedan, före Internet (till exempel i relationen mellan tryckeri och bokförlag), och jag ser inte varför en domstol år 2012 plötsligt skulle bortse från all sådan etablerad rättspraxis.

    Slutligen kan enskilda nätanvändare ha utnyttjat webbplatsen för att framställa exemplar för privat bruk, vilket är tillåtet så länge förlagan är lovlig, men det vore bara dumt av Neste Oil att ge sig ut i det där rättshaveriträsket när frågan om tillgängliggörande är så mycket enklare att avgöra och mig veterligen räcker för att hålla mellanhanden medansvarig. Någon gång måste också frågan om vanliga nätanvändares ansvar enligt 12 § URL få en ordentlig genomlysning, men detta mål är nog inte rätt tillfälle för det.

    • Det är principiellt ointressant om Greenpeace har använt samma verktyg eller bara samma komponenter SOM OM de skulle använt samma verktyg. Precis som du säger är det nämligen de ingående verken/komponenterna som avgör verkshöjden på det resulterande verket, och inte vägen dit.

      Exemplarframställning är normalt jättesvårt att hävda när det gäller något som är allmänt tillgängligt, även bortsett från att exemplarframställning implicit kräver att kopian är identisk med förlagan och alltså inte bör ha förvanskats på något sätt.

      • Njae, principiellt ointressant vill jag nog hävda att det inte är, även om det i praktiken har underordnad betydelse här. Användning av Crasmanager CMS innebär rimligen att användaren har fått ett medgivande från programmets upphovsman att sprida de kodstycken som programmet självt inkluderar i den resulterande HTML-koden, för annars vore programmet tämligen oanvändbart för sitt syfte. Om man däremot kopierar kodstyckena på egen hand, då har man inget medgivande från CMS-programmets upphovsman, och då kan spridningen vara otillåten.

        Ett snarlikt problem uppmärksammades när GNU General Public License började användas för länkbara programbibliotek, och man insåg att alla program som länkades ihop med dessa bibliotek också kom att omfattas av GPL om de spreds. Det var nu inte avsikten med valet av licens för biblioteken, och det var anledningen till att GNU Library General Public License (LGPL, senare uttytt Lesser General Public License) lanserades som en kompromiss för att undvika att biblioteken som sådana kopierades utan hänsyn till GPL samtidigt som de fick länkas in i program som spreds under valfri licens. Det var i praktiken samma binärkod saken gällde, men det spelade roll i vilket sammanhang den kopierades.

        Att det har underordnad praktisk betydelse beror förstås på att knappast någon seriös utvecklare av CMS-verktyg lär vilja bli indragen som part i en tvist om en plagierad webbsida, särskilt en som är så dåligt underbyggd som denna.

        • Crasmanager CMS kan inte på egen hand ge tillstånd till användandet av några komponenter eftersom det inte är några egenutvecklare komponter eller sådana komponenter som Crasmanager har specialtillstånd att ge vidareanvändningsrättigheter till. Det är helt fria komponenter som används, eller de är naturligtvis licensierade men med en öppen licens. I fallet jQuery (som används som bas för både sidans navigering och bildvisningen) kan man välja mellan att använda MIT (free for most use) eller GPL (free for free projects).

      • Nej, exemplarframställning kräver inte att kopian är identisk med någon viss förlaga. Att den i praktiken ofta är det saknar rättslig betydelse, och jag anar att du spontant definierar ”exemplarframställning” på ett annat sätt än upphovsrättslagen gör i 2 § andra stycket:

        Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis.

        Nyckelfrasen här är helt eller delvis; det innebär att även en partiell ”kopia” av ett verk (till exempel andra och fjärde versen av en sångtext, eller en återgivning där alla å, ä och ö har bytts ut mot frågetecken) kan vara ett exemplar om tillräckligt mycket återstår av förlagan för att man skall kunna identifiera verket. Att kopian har förvanskats hindrar inte att den är ett exemplar, utan förvanskningen kan rentav vara skäl för upphovsmannen att kräva att exemplaren förstörs.

        Det som jag menar försvårar hävdandet av exemplarframställning är i stället kriteriet ”tillfällig eller permanent framställning av exemplar”. Ja, det låter som en cirkeldefinition, men det beror på att lagtexten tar definitionen av ”exemplar” för given (det är möjligt att den utreds i förarbetena; jag har inte kollat). Vad det handlar om är alltså fysisk representation, att det abstrakta verket fixeras i en viss form på ett visst medium, till exempel ett papper, en glasplåt eller en elektromagnetisk databärare. Även tillfällig lagring i digitala minneskretsar torde räknas, trots att det är svårt att i efterhand påvisa denna lagring.

        Alternativet till exemplarframställning är tillgängliggörande, vilket i sin tur sönderfaller i ett antal olika gärningar, varav dock ingen innebär att man framställer några exemplar. En av gärningarna är framförande av verket, alltså att exempelvis stå på en scen och sjunga en sång eller att spela upp en skiva i högtalare. Detta är också vad som sker när man via en webbserver överför innehållet i en webbsida till en webbläsare, vare sig innehållet hinner sparas på något sekundärminne eller ej.

        Att bevisa tillgängliggörande är trivialt, medan att bevisa exemplarframställning i elektroniska kretsar är komplicerat, och det är tillgängliggörandet som står för hela den ekonomiska betydelsen när det gäller Internet. Därför tycker jag att Neste fokuserar på fel saker, och det vore synd om Loopia skulle ”frias” enbart på grund av denna teknikalitet, när det finns viktigare frågor för domstolen att besvara (nämligen de om verkshöjd, syfte, uppsåt och skada).

        Kan förklaringen ligga i att Nestes advokater helt enkelt är okunniga om upphovsrätt? Det är ju inte musik eller datorprogram som är företagets kärnverksamhet precis…

        • Intressant. Jag håller inte helt och hållet med dig, eftersom det gäller just exemplarframställning av ett sammansatt verk som har lägre verkshöjd. Men däremot tror jag du har rätt i att Nestes advokater knappast är kunniga på upphovsrätt. Det är nog uteslutande upphovsrättsbranschen som har jurister som kan utnyttja upphovsrättens alla formuleringar. Nestes advokater såg nog bara en öppning att utnyttja upphovsrätten för att få bort en opinionsbildande sajt. Det kommer att bli intressant att se hur domstolen hanterar fallet.

      • Frågan om exemplarframställning är faktiskt oberoende av frågan om verkshöjd, så jag ser inte riktigt hur du menar att verkshöjdskriteriet skulle vara relevant annat än för att avgöra huruvida förlagan alls är skyddad. Som exempel på alster utan verkshöjd kan nämnas databaser och automatiskt producerade dokument, men de kan eventuellt omfattas av katalogskyddet i 49 §. Skyddade eller ej, det går bevisligen både att framställa exemplar av dem och att framföra dem i radioprogram (eller tillgängliggöra dem på andra sätt).

        Radioteatern ger: Telefonkatalogen, av Eniro. Härnösandsdelen. A. …

        • Som jag ser det, och som verkar ha stöd i förarbeterna till URL, är skyddet inte en enkel JA/NEJ-fråga utan verkshöjden påverkar alla andra aspekter, bland annat exemplarframställning samt tillgängliggörande. Jag är dock lekman så jag har att förlita mig på förarbeterna samt de domar jag kommer över och kan alltså inte vara 100% säker.