Ohållbart frihetsprat Löfven


Nu har jag precis kommit från en välbehövd pizza efter att ha lyssnat på Socialdemokraternas partiledartal i Almedalen.

Fullt med folk i Almedalen och Stefan Löfven levererar ett mycket bra klassiskt socialdemokratiskt tal. Man kan visserligen, som alltid, kritisera avsaknaden av faktiska lösningsförslag och det närmaste man kommer är att man lovar att instifta ett innovationsråd. Ytterligare en myndighet för att lösa ett fiktivt problem.

Av talen hittills var dagens tal bäst, och eftersom det enbart är Kristdemokraternas Göran Hägglund kvar så är det troligtvis även bland alla talen. Jag såldes redan inledningsvis när Löfven hänvisade till de tidigare talen subtilt som ”förband”. Bra sätt att vända att många redan har åkt från Gotland.

Dock var det ett par ord jag reagerade på. Ord som var för sig normalt är mycket bra, men som i kombination blir en floskel eller rent av nonsens.

Därför vill jag tala om det viktigaste samhällskontraktet som kan slutas mellan samhälle och individ – det om en hållbar frihet.

Hållbar frihet är för mig inte ett slagord eller en abstrakt vision. Och det är inte ett ensidigt löfte, utan ett handslag.

För individen innebär det att göra sitt bästa och dra sitt strå till stacken. Att utbilda sig, arbeta och betala sin skatt. Att utveckla sin frihet men inte begränsa andras, och att ta sitt ansvar för varandra.

För samhället, vi tillsammans, innebär det en politik för allas rätt till arbete, utbildning och välfärd. Det innebär också klimatomställning och att vi använder våra resurser för att göra vårt sätt att leva ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart. Då kan allas frihet växa och dessutom gå i arv till våra barn.

Det är det framtidskontrakt som jag vill se. Arbete, respekt och öppenhet – i utbyte mot en gemensam politik som gör en hållbar frihet möjlig. Det är ”gör din plikt – kräv din rätt”, i det tjugoförsta århundradet.

Hållbar frihet – man ska arbeta för att utveckla sin frihet. Man ska arbeta för att få sin frihet. Arbete ger frihet.

I ett modernt samhälle är det svårt att hävda att arbete verkligen på något sätt ger något som kan upplevas som frihet, oavsett om vi pratar grönajobb, 8-5-jobb, eller skiftarbetande. I ett modernt informationssamhälle så är arbetet en frihet i sig själv, om man har möjlighet att arbeta med det som ger en frihetsupplevelse men knappast annars.

Det är en tillbakagång till industrisamhällets argumentationer att på något sätt sammankoppla arbete med frihet, för där jobbade man hela livet fram till dess att man gick i pension och därefter var man fri. Men så är det inte numera.

Jag har plockat ut lite mer ur talet där det nämndes just hållbar frihet. Visserligen ur sitt sammanhang, men hela talet går att läsa hos socialdemokraternas.se om ni är osäkra på om jag förvanskat något i mitt urval.

Vänner, samhällets ansvar för möjligheten till arbete, en modern skola och en stark välfärd är naturligtvis viktiga delar för säkra en ekonomisk och social hållbarhet. Men ska vi kunna leva i en riktig hållbar frihet måste samhället även vara ekologiskt hållbart, med en biologisk mångfald och en miljö fri från gifter.

För att nå en hållbar frihet behöver vi en värld som gör det vi vet är möjligt, med de verktyg vi har för att utveckla ekologisk hållbarhet globalt redan idag.

Men vi behöver också ett Sverige som går före och gör det många tror är omöjligt, inom energieffektivisering, skapandet av förnybar energi och hållbara lösningar inom hela näringslivet.

Vi ska använda den nya tekniken, de nya arbetsmetoderna, de nya möjligheterna i hela ekonomin. Vi ska inte bara skapa nya gröna jobb – utan göra alla jobb gröna.

Det finns ingen som står för denna utveckling ensam. Vår tanke om hållbar frihet innebär att det är vi tillsammans som ska säkra det hållbara resandet, boendet och produktionen genom resurser från allas arbete.

Och just därför lanserar vi socialdemokrater idag en satsning på klimatinnovationer.

Avslutning är tydlig och binder retoriskt ihop argumentationen med inledningen. Jag tar med den i sin helhet.

Jag har talat om situationen i vår omvärld och om frihet som är hållbar. Mitt engagemang det är att bygga ett framgångsrikt och modernt Sverige.

Och nyckeln till det är och förblir jobben. Det är själva förutsättningen för alla de möjligheter vi har framför oss.

Och vår uppgift det är att skapa en frihet som går i arv och växer över generationer. Vår väg är full sysselsättning. Vår metod är samverkan och solidaritet.

Vi bygger en hållbar frihet. Det är en större frihet, för det är en ansvarstagande frihet. Och framför allt: En frihet vi formar tillsammans.

Jobb ger frihet. Alla jobb ska vara gröna jobb. Nyckeln till friheten är jobben. För mig, som kanske läst lite för mycket arbetsmarknadsstatistik det erkänner jag, säger inte det här talet så mycket. Det försöker att vara visionärt, men det bygger på en industri som flyttat från Sverige för femtio år sedan. Det försöker vara föränderligt, men är en tillbakagång till hur det var när mina morföräldrar kom ut i arbetslivet. Arbete ger frihet. Man försöker, precis som Sverigedemokraterna, binda fast sin politik till positivt laddade ord och man gör det på ett bra sätt, men det klingar fortfarande falskt när man använder hållbart i samband med frihet.

Bra tal, men inget innehåll. Tyvärr.

Intressant?

 

 


Ett svar till “Ohållbart frihetsprat Löfven”

  1. Det är intressant att det är arbetsmarknadspolitiken som står i fokus för alla politiska partier i Almedalen. Det är förvisso en viktig fråga men med ett Sverige som har sålt en stor del av sina statliga företag (där det fanns möjligheten att regelera arbetsmarknaden på ett annat sätt) så att privata intressen som enbart ser till egna syften och kvartalsrapporter styr hur folk blir anställda. Istället för att människor kan arbeta i statliga företag, slippa gå på bidrag och istället arbeta för att tjäna pengar åt staten (det är faktiskt ganska billig arbetskraft… arbete istället för bidrag…).

    Jag håller med om att det nog är rätt så få som tycker att arbete går att likställa med frihet, även om vi i Sverige har en stor andel arbetare inom den tertiära sektorn som kanske mer eller mindre ser sitt arbete som frihet.

    Det parti som stod för 6-timmars arbetsdag och medborgarlön har dragit tillbaka förslagen, trots att de skulle skapa fler arbeten och minska bidrag/bidragsfusk extremt mycket.

    Sen kan man väl fråga sig om det hela är en fars när större delen av de beslut som fattas av dem som vi har röstat på egentligen har sitt ursprung i Bryssel…

    Bra och intressant inlägg dock!