Jag har tidigare använt mig av begreppet funktionshinder när jag menat varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en persons funktionsförmåga som till följd av en skada eller en sjukdom fanns vid födelsen, har uppstått därefter eller kan förväntas uppstå. (Diskrimineringslagen) Häromdagen blev jag upplyst om att ordet funktionsnedsättning snarare borde användas, åtminstone enligt socialstyrelsen (SOSFS 2008:32).

Socialstyrelsen definierar funktionshinder som begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen och funktionsnedsättning som nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Enligt socialstyrelsens användning av ordet funktionsnedsättning verkar det som om även tillfällig nedsättning av funktionen kan tillräcknas funktionsnedsättning, exempelvis om en seende går in i ett mörkt rum är det mörka rummet ett funktionshinder och personen drabbas av funktionsnedsättning på grund av detta.

Det finns en hel del som debatterar för eller emot att Internet ska vara en mänsklig rättighet, exempelvis Techrisk, ComputerSweden, Cybernormer.se, Sandra Jakob på HD.se, Annika Olofsdotter Bergström på Metro.se, Dopplereffekten, SweClockers och även Christian Engström, Pirate MEP i sitt inlägg om Internet är självklart en mänsklig rättighet.

Jag vet faktiskt inte om jag kan se Internet som en mänsklig rättighet eller ens om jag kan se det som något som är nödvändigt för mig. Men jag vet att när jag inte har tillgång till Internet, eller om jag blir begränsad i min tillgång till Internet är det helt klart en nedsättning i min funktion. Det blir mycket svårare att göra bankärenden, att kommunicera, att få fram information som behövs för mitt arbete, att vidareutbilda mig. Allt det här är något jag gör i stort sett dagligen och som förenklas oerhört av tillgången till Internet.

Motsvarande gäller många andra. Jag diskuterar dagligen med vänner som har vissa funktionsnedsättningar och oavsett om någon har neuropsykiatriskt funktionshinder (exempelvis Asperger), om de sitter i rullstol eller om de helt enkelt är oerhört blyga blir det enklare med Internet. Synskadade använder sig av olika tekniska lösningar, blyga personer kan gradvis öka kontakten utan att utsätta sig för obefogad fokusering och att ha nedsatt rörlighet (”rörelsehinder”) spelar överhuvudtaget ingen roll på Internet (även om vissa av oss borde röra oss mer).

För mig är Internet ett hjälpmedel för att skapa ett mer informativt och socialt liv än man annars kanske inte skulle ha haft. Allt begränsning av Internet är alltså att försämra den hjälpen. Att ta bort Internet från någon ska likaställas med att ta bort rullstolen från en person som inte kan gå anser jag. Jovisst man har fortfarande möjligheten att uttrycka sin åsikt och leva, men man är mycket begränsad i sin rörlighet och i sitt informationsintag.

Man kan ifrågasätta Internets roll som verktyg för att löser ett medicinskt eller psykologiskt problem. Naturligtvis kan det underlätta kontakten mellan läkare och psykologer och deras patienter, men det riskerar att underminera patientsäkerheten och den personliga integriteten.

Om man ser på Internet som ett allmänt hjälpmedel anser jag också att det blir lättare att förstå att man inte kan begränsa Internet och ta bort allt det man själv avskyr med Internet (med censur eller blockeringslistor) utan att ta bort en stor del av hjälpen som verktyget ger. Det innebär också att det kan liknas vid ett tillhygge då brott begås istället för att anses vara en orsak till att brottet utfördes.

Jag har svårt att se Internet som en grundläggande mänsklig rättighet trots att jag lever med det dagligen. Det är lättare för mig att se det som ett hjälpmedel som får mig att bli bättre, effektivare och lära mig mer om mig själv och min omgivning.

Intressant?